Nu ska ledarskapsvärlden öppnas på glänt och ni kommer att kastas in i den självuppfyllande profetians värld i två inlägg! Självuppfyllande profetia är inte svaret på allt och väldigt mycket mer måste integreras i ledarens egenskaper, exempelvis att kunna ge bra feedback. Detta är dock ett ämne ni kan lära er mer om genom att maila Anders och mig (Tom) så skapar vi ett inlägg om det. Dock är självuppfyllande profetia högaktuellt, intressant ämne och ett område som ledare bör vara medvetna om för att inte falla i dess lömska fälla! Innan jag berättar något mer kan ni läsa berättelsen nedanför och reflektera kring om ni känner igen det i er barndom eller i er ledarkontext främst inom barn och junioridrott:

”Albin och Kalle har båda gått med i simlaget, de är båda lika gamla och juniorer. Båda började säsongen och var lika bra rent prestationsmässigt. Tränaren dock hade höga förväntningar på Albin p.g.a hans naturligt begåvade fysiska attribut. Tränaren hade dock inte samma förväntningar på Kalle. I första tävlingen slutade båda på en 5:e plats i sina respektive lopp. Tränaren responderade Albin med att berätta för honom att han kan reducera sin tid avsevärt om han förbättrar tekniken i vändningarna och avslutar feedbacken med vi jobbar med vändningarna nästa vecka så du är redo för kommande tävlingar. Däremot responderade tränaren Kalles 5:e plats med ”Bra jobbat Kalle, fortsätt så!”.

Ni kommer nu bli guidade genom de fyra steg som utgör en självuppfyllande profetia för att få en djupare inblick i processen:

Steg 1: Förväntningar på kommande prestationer och beteenden skapas. Tränare drar slutsatser utifrån tre olika informationskategorier; personliga tecken (etniska tillhörighet, kroppsstorlek, kön, fysik mm), prestationsinformation (tidigare prestationer, testresultat, referenser, mm) och psykologiska karaktärsdrag (mogenhet, självdisciplin, rollacceptans, mm) (Becker & Solomon, 2005). Olika tränare lägger olika stor vikt vid varje kategori, vilket innebär att två tränare kan forma helt olika förväntningar rörande en och samma utövare beroende på vilken informationskategori man värderar högst. Detta sker automatiskt och en realistisk bedömning av en utövares kapacitet utgör inget problem, problemet uppstår när förväntningar blir för höga eller för låga på en idrottare och att tränarens syn förblir densamma och inte är föränderlig utan ser bara det som denne förväntar sig att se.

Steg 2: Förväntningarna påverkar tränarens beteende. Nu när tränaren har en uppfattning om sina adepter behandlas inte lika alla lika. Studier (Hom, 1981) visar att tränares förväntningar på sina adepter påverkar frekvensen och kvaliteten på tränare-utövare interaktionen, kvantiteten och kvaliteten på givna instruktioner, och frekvensen och typen av feedback som ges till varje utövare. Med andra ord får de idrottare som har höga förväntningar på sig feedback oftare, mer korrigerande/instruerande och teknik feedback, de har större tålamod, de får mer utmanande övningar och deras framgångar refereras till deras egen kvalité av tränaren kontra de idrottare som har låga förväntningar tar emot motsatt beteende av tränaren, alltså feedback mer sällan, deras feedback innehåller ofta ord som ”bra jobbat”, ”fortsätt så” och de får inte lika utmanande övningar och tränaren har ofta mindre tålamod med dessa idrottare.

Steg 3: Tränarens beteende påverkar utövarens prestation och inlärning. En tränares beteende och sätt att ge instruktioner på under matcher och under träning har visat sig påverka och till och med kunna orsaka förändringar i utövarens självuppfattning, upplevda kompetens, motivation och tävlingsrelaterade oro under en säsong. Feedback och utvärdering från auktoriteter utgör en viktig informationskälla för individer rörande deras upplevelse av att vara kompetent (Duda & Balaguer, 2007).

Steg 4: Utövarens beteende rättar sig efter tränarens förväntningar. Hela processen slutar med att adeptens beteende bekräftar tränarens förväntningar och tränaren kan därmed klappa sig belätet på magen och tänka ”Jag har en bra känsla på att förutse vilka spelare som kommer bli bra och vilka som inte blir”. Horn (2008) tillägger dock att adepten givetvis inte är passiv i denna process och kan trots tränarens beteende bli bra och skapa motivation och självförtroende då hen bygger sin självkänsla och kompetens i andra källor som vänner och föräldrar men det viktiga att ta med är att denna process finns och förstör för många unga idrottare.

Andra studier påvisar att denna effekt inte endast uppstår i idrottssammanhang, en studie av Rosenthal & Jacobson (1968) som i kort går ut på att forskarna valde en skola där de gjorde ett intelligenstest med barnen som även påvisade vilka som hade stora möjligheter att göra framsteg de kommande åren. Namnen på dessa barn som presterade bra på testet sades till lärarna. Efter året var gånget gjordes ett till test, de barnen som identifierades i testet som skulle göra bra ifrån sig var de som ökade mest i sina siffror. Problemet var att de namnen som lärarna hade fått var slumpmässigt utvalda från klasslistan och det fanns inget som tydde på att just dessa barn hade bättre möjligheter att prestera bättre och utvecklas gentemot de andra.

Rent spekulativt är frågorna vi bör ställa oss:

- Kan vi ens utse vilka som blir bra respektive dåliga? När i så fall?

- Är det viktigt för oss att kunna förutse vilka som blir bra och vilka som inte blir?

- Varför inte ge alla samma chans oberoende hur bra man är vid ung ålder?

Hoppas detta inlägg har varit lärorikt! I nästa inlägg kommer ni få tips på hur ni kan motverka att gå i självuppfyllande profetians fälla och därigenom skapa bra förutsättningar för era idrottare! Ni kommer även få ett högaktuellt exempel på talangutveckling från Belgiens fotbollssektion som nu kryllar av stjärnor och ska ut i VM och visa vad de går för. Vad är deras hemligheter? Läs mer om det i nästa inlägg!

Med vänlig hälsning Tom

Källor:

Duda, J. L. & Balaguer, I. (2007). Coach-created motivational climate. I S. Jowett & D. Lavalee (red.), Social psychology in sport (s. 117-130). Champaign, IL: Human Kinetics.

Becker, A. J. & Solomon, G. B. (2005). Expectancy information and coaching effectiveness in intercollegiate basketball. The sport psychologist, 19, 251-266.

Hom, T. S. (1984). Expectancy effects In the interscholastic athletic setting: Methodological Considerations. Journal of sport Sport Psychology, 6, 60-76.

Horn, T. S. (2008). Coaching effectiveness in the sport domain. I. T. S. Horn (red.), Advances in sport psychology (3rd ed.) (s. 237-267). Champaign, IL: Human Kinetics.

Rosenthal, R., & Jacobson, L. (1968). Pygmalion in the classroom. New York: Holt, Rinehart & Winston.

Horn, T. S. Lox, C. L. & Labrador, F. (2009). The self-fulfilling prophecy theory: When coaches’ expectations become reality,(s. 81-104.) I Williams. J. (Red.), Applied sport psychology: Personal growth to peak performance. I Higher education.

Juni har anlänt, blivit drygt två veckor gammal, något som enbart kan betyda: sommarlov, semester, vila, träning, bad och allt annat som hör sommaren till.  Innan alltför många bilder av parasollfyllda glas, långa promenader i bergen och tonvis av solstrålar fyller våra huvuden kommer här ett inlägg om terminen som varit.

Vad vi vanligtvis skriver om i bloggen handlar ofta om övergripande ämnen som (förhoppningsvis) kan vara av intresse för många av er därute. En aspekt vi inte lyft alltför ofta är hur arbete med en individ kan ske, ett förbiseende som ska behandlas häri. För ett par veckor sedan fick vi frågan hur arbete med en individ inom tillämpad idrottspsykologi kan se ut. Vid emottagande av denna fråga välde tankarna fram som en ångvält och det var knappt att det gick att hejda dem så länge att ett vettigt svar kunde skrivas. I efterhand går svarets kvalité att diskutera, men likväl födde det en tanke, den tanke som ligger bakom detta sommarinspirerande inlägg.

Kortfattat lyder svaret något i stil med: Det finns ingen exakt mall som alltid följs utan innehållet och upplägget vid arbete med en individ anpassas efter denna individ och dennes behov/intresse. Grundläggande komponenter innefattar dock att stor vikt läggs vid att skapa en gemensam bild av hur individen uppfattar sin situation, konfidentialiteten säkerställs, innehållet anpassas tillsammans och efter vilket intresse individen har.

Slutligen vill Anders skicka med en bild från sin avslutning av terminen. Under senaste året har han läst kursen: ”how to work as an applied sport psychologist” vid högskolan i Halmstad en kurs som riktar fokus just mot att arbete med en idrottare individuellt.  Denna bild är tagen efter sista tillfällets opponeringar genomförs och vi hoppas att sommarglädjen är lika tydlig för er som det var för honom i detta ögonblick!

Framöver kommer vi fortsätta skriva när lusten pockar på, men andra värden i livet prioriteras högre. Mindfulness och att vara i stunden är utmärkt att öva på i sommar, då vår förhoppning är att ni inte har lika många ”måsten” som stör utan det kan vara enklare att finna tiden för detta. Återhämtning är icke att nedprioritera och detta citat belyser mycket vackert vad vi vill få fram:

”Rest is not idleness, and to lie sometimes on the grass under trees on a summer's day, listening to the murmur of the water, or watching the clouds float across the sky, is by no means a waste of time”

Kommande två inlägg kommer Tom att diskutera viktiga komponenter ur ett psykologiskt perspektiv för ledare inom barn och junioridrott. Vikt kommer läggas på begreppet självuppfyllande profetia och hur det går att motverka, med andra ord: Att ge alla samma chans! Jag rekommenderar starkt dessa!

MVH Anders

Källa:

Lubbock, J. (2014). The use of life. Whitefish, MT: Literary Licensing LLC.

Vägs ände står vi inför, den sista delen i denna serie om mindfulness ligger framför dina ögon. De tidigare två inläggen har kortfattat handlar om vad mindfulness är och hur det kan påverka oss. Idag kommer vi titta mer på de praktiska bitarna och lyfta ett par exempel på hur ni (våra fantastiska läsare!) skulle kunna testa och använda detta.

I tidningar, böcker och många andra källor finns det hur mycket som helst att ta del av gällande mindfulness. Ta gärna del av denna information utöver det vi skriver. Inlägget idag har som mål med att väcka ert intresse och försöka motivera er till att testa detta och se vad ni tycker om det.

Mindfulness/medveten närvaro bygger på att: rikta din uppmärksamhet mot nuet, vara opartisk och det är något som sker avsiktligt. Nedan är ett par förslag på övningar där detta kan appliceras:

    I.        Ta en paus under dagen (allt från fem sekunder, fem minuter eller den tid du har) och uppmärksamma din andning samt vilka tankar/känslor du just i denna stund har.

  II.        Fokusera på ett föremål och observera det i detalj samtidigt som du absolut inte fokuserar på något annat.

1. Sätt/lägg dig ner och fokusera på din andning och försök att så mycket som möjligt att bara fokusera på denna.
2. Gå upp lite tidigare och när du vaknar, lägg den extra stunden på att känna din andning, kroppsliga sensationer och vara fullt medveten i denna stund. Fokus ska vara på nuet, framför vad som kommer att hända under dagen och avsluta med att fråga dig själv om du verkligen är vaken?

   V.        Vår personliga favorit: När du äter en måltid, istället för att kasta dig i den samtidigt som du använder mobilen eller titta på tv etc., lägg allt fokus på ätandet. I detta ingår att fokusera på alla de sinnen som används här (smak, lukt, syn, känsel, ev. hörsel) och försök att i tur och ordning uppmärksamma alla dessa.

En av de lärdomar som går att dra gällande mindfulness är att det kräver avsikt och disciplin, men samtidigt är något som antagligen alla kan använda. Vidare finns det antagligen ingen rätt eller fel väg att gå (vi utgår ifrån detta) utan att det handlar om att finna din egen väg för att ha en medveten närvaro.

Avslutningvis, ett citat som vi upplever belyser hur vi alla antagligen kan använda oss av att vara mindfull-närvarande i nuet:

”Du kan inte stilla vågorna, men du kan lära dig att surfa”

(Kabat-Zinn, 2005, s. 47)

Hoppas jag att ni testar ovanstående övningar och gärna återkommer med era upplevelser, tankar och känslor kring dessa.

Keep in touch // Anders

Källa:

Kabat-Zinn, J. (2005). Vart du än går är du där - Medveten närvaro i vardagen. Stockholm: Natur och kultur.