Nu när allt på jobbet var uppackat och klart. Vad stod runt hörnet för mig som ledare då? Jo jag hade studerat 3 år psykologi på högskola och hade väldit högt självförtroende och var sugen på att testa det jag lärt mig och hade massa ideer kring hur viktigt det är att i början lägga grunden för normer, kommunikation och roller för att arbetet i framtiden ska rulla på så bra som möjligt. Det som många ledare innan mig inte hade tänkt på, men jag skulle minsann lyckas med det och få ett slagkraftigt team och framförallt hade jag nycklarna, övningarna att lyckas från min tid i högskolan. Redan tidigt började lite konflikter då det var rätt många i teamet som hade gjort arbetet förut och någon enstaka som hade svårt för att lära sig och allt var nytt. Många hade svårt att förstå svårigheten som jobbet innebar för en person som aldrig arbetat med detta tidigare.

Vi hade olika erfarenhter kring hur man ger feedback, detta såg jag som ett guldtillfälle att inleda arbete tidigt kring hur man ger feedback till varandra, hur vi beter oss mot varandra. Alla de där guldkornen från högskolan.

Så vad hände med alla planer jag hade, alla övningar och vad blev resultatet? Jo jag genomförde inte alla men en del av övningarna och stötte på svårigheter som jag innan inte hade reflekterat över. Vilka var då svårigheterna som jag stötte på? För det första hade jag svårt att hitta tid för ett möte att göra övningarna på. Hade jag valt innan jobbet hade alla fått komma väldigt tidigt, hade jag valt tiden efter våra vanliga möten hade det mötet blivit väldigt långt och då finns alternativet att sätta in ett extra möte som inte alltid är så uppskattat. Jag valde att ha ett extramöte efter jobbet, innan vi fick äta. Det var inte det bästa alternativet i efterhand, för alla hade slutat tänka på jobbet då de slutat och var hungriga så de hade inte foksueringsförmågan att göra övningen om normer (länk) och feeedback (länk) på ett bra och fokuserat vis.

Själva övningen i sig gick den bra? Ne den var inte heller lyckad dels för tidpunkten jag valde att ha övningen men om vi bortser från den faktorn och kollar på övningen i sig. Många hade svårt att förstå frågorna och hamnade ofta i en gråzon där svaret blev ”Det beror på” och det blev svårt att ta ställning till hur vi ska agera. Varför var detta oväntat? Jo för min egen erfarenhet när vi gjorde dessa övningar under tiden i högskolan var att alla hade klar bild över själva exemplet och en klar bild över hur de anser att man ska bete sig i den situationen. Det man ska tänka på är att i högskolan är alla intresserade och pålästa på ämnet så det kan bli enklare att förstå och ta ställning än vad det är för indivier som aldrig gjort det innan. Därför fick dessa övningar inte så bra feedback från gruppen, därför att gruppen uppleve svårt att förstå sammanhanget och ta ställning till situationen, då de upplevde att det är inte så enkelt som att fastställa hur man ska agera, utan det beror på situation och det var många övningar som jag hade tänkt göra.

Det var norm övningen, hur gick då feedbackövningen, där vi skulle bestämma hur man ska ge varandra feedback i just denna gruppen? Här förstod alla exemplerna och tyckte det var en bra övning. Vad var då svårigheterna? Jo det är att hantera de som inte har avvikande åsikter gentemot gruppen, att få dem med på tåget. I mitt fall? Jo det slutade med att gruppen ansåg att man ska ge feedback konstruktivt till varandra, inte håna givetvis utan säga feedbacken för att hjälpa varandra, ingen negativt värderad feedback (och åt andra sidan att inte ta feedbacken negativ). Vissa i gruppen hade svårt med detta för de var vana att ge feedback på ett hårt och ärligt vis ”Du är inte tillräckligt bra på detta nu , då MÅSTE göra detta och detta bättre” istället för att säga ”Jag upplever att du måste göra detta och detta bättre”. Ser ni skillnaden mellan dessa? Det första kan upplevas angripande medan de andra så meddelar jag helt enkelt vad jag upplever och det blir mindre ”hotfullt för den som tar emot feedbacken”. Många gillade sättet att tänka på men så var det de som inte gjorde det. Jag fick kommentarer som ”Måste vi i gruppen prata med varandra som 5 åringar för att inte va rädda för att alla ska ta illa upp? Man måste väl säga som man tycker och folk måste kunna ta det utan att börja gråta”. Jag förstår feedbacken och tankegången och jag hade svårt att hantera och få alla på samma tåg (för under studietiden anses alla övningar bra och det är inte så många som säger emot varandra utan många tycker rätt lika).

Det var många övningar jag inte testade som jag hade tänkt. Men jag testade ändå de övningarna ovan och gick lärdomar direkt, var det något jag glömde? Något jag inte hade tänkt på? Jo innan har jag  vart i team där man har klassiska teamdagar och gör saker tillsmmans och bara har roligt, min tanke kring det? Att det är roligt men bidrar inte så mkt konkret och bra underlag för fortsatt teamwork, vilket normarbete och feedbacksmöten gör, de bidrar i de långa loppet och går mer på djupet. Så jag hade inga klassiska teamdagar där teamet har roligt tillsammans för jag hade mycket att göra så jag prioriterade bort det, var det rätt eller fel, nu i efterhhand? Detta är en annan lärdom, att jag gjorde rätt som prioriterade det jag lärt mig, för normer och feedback är viktigare på ett djupare plan. Däremot skulle jag ha haft en teamdag i början med, för att alla skulle få känna mer på varandra. Nu fick alla se ens ”jobbsida” hela tiden och fick den bilden. Ingen fick ha ”roligt” tillsammans och lära sig på de viset att lära känna olika sidor av alla människor utan det utelämnade jag till gruppen att sköta på fritiden.  Detta i mitt perspektiv gjorde att det blev mycket konflikter som inte hade blivit annars, för det blev mycket fokussering på arbete, vissa trivdes inte med varandra för man fick jobbidentiteten att visa hela tiden, mina medarbetare fick inte rum att visa vilka de är utanför jobbet och skapa andra bilder av varandra. Jag har nu fått mer respekt för den sidan av myntet i teambuildning med.

Det är som många säger ”lagom mycket av allt” som är det bästa. Varför ser jag denna erfarenhet som så lärorik? Jo för det är svårt enligt mig att läsa sig till och skaffa kunskapen om hur mycket som är lagom av allt, man kan prata med det med kompisar och diskutera men för att få lagom av allt så anser jag att det krävs erfarenheter för att hitta balansen. Men utan mina studier hade jag inte haft nycklarna att göra rätt saker, men med erfarenheter som denna lär jag mig att sätta nycklarna på rätt ställen i rätt situationer.

Hoppas ni har det bra där ute och finner detta inlägg om teambuildning lärorikt! Bara feedbacka på och skriv om det är mer ni vill veta! Njut av sommaren som fortfarande är där ute !

MVH Tom och Anders 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag fick mitt jobb som teamledare var en av de första sakerna jag tänkte på ”Jag ska ha ett motiverat team, jag vill inte att medlemmarna i teamet ska bli uttråkade efter någon månad utan de ska fortsätta vara motiverade, inspirerade och gl...

Hej Alliopa! Här kommer ett blogginlägg som skiljer sig endel från de andra inlägg som Anders och jag publicerat tidigare. Vi tänkte se vad ni läsare tycker om dem så ge gärna feedback! I ett par inlägg nu kommer ni få följa min resa när jag hade mit...

Användande av psykologiska termer   Sommaren flyter på och har med sig en trevlig blandning av arbete och semester. Under den mer arbetsinriktade delen av sommaren ingår att studera nya och intressanta artiklar som dyker upp. En av dessa ligger t...

  Lyckans ekvation!   Sommaren går och med den får vi förhoppningsvis uppleva lycka i alla de former som lycka kan komma i. Spontant hamnar lata dagar i solen, jordgubbar, fotboll och löpning högt på den lista vi skapade över sommarlycka. För e...

  ”The happiness hypothesis”   Rubriken säger det mesta, en hypotes som förklarar lycka, vad mer än så krävs för att fånga ert intresse?   Ett långt uppehåll på bloggen avslutas idag i och med detta inlägg och nu skapar vi en fö...