Nu när ni har bestämt er för en vision, ett framtida mål som ni vill uppnå inom detta år, det kan vara att klara av ett Marathon, Lidingöloppet, bli fysiskt aktiv, nå ditt drömjobb, bli mer social? Då kommer den stora frågan: Hur gör man då en bra målsättning? En målsättning som motiverar oss istället för att ge oss ångest och stjälpa oss? Tekniker brukar oftast finnas i ”minnesupplaga” det vill säga ramsor som gör att vi kommer ihåg strategierna bättre, så gör även denna metod för en bra målsättning. Minnesregeln betecknas ”SMARTS”, beskrivning kommer nedan.

S pecifikt

M ätbart

A ktion orienterat

R ealistiskt

T idsbestämt

S jälvbestämt

Specifikt

Målet bör vara specifikt och därmed beskriva exakt vad som ska uppnås.

-          Exempel på bra specifikt mål: Jag ska gå ned 2 kilo.

-          Exempel på mindre bra specifikt mål: Jag ska gå ned så många kilon jag kan.

Mätbart

Mål bör vara mätbara.

-          Exempel på bra mätbart mål: Tills nästa månad ska jag gå ned 2 kilo. För att göra detta måste jag träna konditon 4 gånger i veckan och enbart äta onyttigt en gång i veckan.

-          Exempel på ett mindre bra mätbart mål: För att gå ned 2 kilo på en månad måste jag träna kondition några gånger i veckan och inte äta så mycket onyttig mat.

Aktion orienterad

Mål bör indikera på ett beteende som ska utföras och behöver göras.

-          Exempel på bra aktionsorienterat mål: För att gå ned 2 kilo på en månad måste jag rensa i kylskåpet och ta bort det onyttiga. När jag går i affärerna blundar jag när jag går förbi godis avdelningen. Även ta kontakt med en dietist för att få en större inblick i vad jag ska äta respektive inte äta.

-          Exempel på ett mindre aktionorienterat mål: Jag måste rensa lite i kylskåpet för att gå ned 2 kilo till nästa månad.

Realistiskt och Tidsbestämt

Individen bör känna att målet är realistiskt och uppnåbart. Individen bör ha en tidsram där målet ska vara uppfyllt.

-          Exempel på bra realistiskt mål: Att gå ned 2 kilo på en månad känner jag är realistiskt och om jag följer min plan är jag säker på att målet är fullt möjligt. Jag ska utvärdera målets uppfyllnad efter en månad (sätt datum/tid).

-          Exempel på mindre bra realistiskt mål: Jag ska gå ned 6 kilo på en månad. Jag måste verkligen träna varje pass och görs detta är jag inte säker på att jag kommer lyckas med mitt mål, än mindre om jag missar så mycket som bara ett pass.

Självbestämt

Målet ska vara självbestämt, målet ska utgå ifrån individens önskningar, inte omgivingens önskningar.

-          Exempel på bra självbestämt mål: Jag inser att jag måste gå ned 5 kilo för att må bättre.

-          Exempel på mindre bra självbestämt mål: Mina kompisar säger att jag borde gå ned 5 kilo för att jag mår inte bra av att väga det jag väger i dagens läge.

Hoppas detta har hjälpt er med att sätta årets mål! Glöm inte att målen ska utvärderas och sätts inte målen med hjälp av SMARTS modellen kan det vara svårt att utvärdera målet, har du lyckats? Varför? Varför inte?

Ha en fortsatt bra helg! Om du har frågor kring din egen målsättning, tveka inte att maila!

Med vänlig hälsning Tom och Anders

Källa:

Smith, H. W. (1994). The 10 natural laws of successful time and life management: Proven strategies for increased productivity and inner peace. New York: Warner

Hur kan vi ta denna teoretiska kunskap och använda den för att kontrollera aggressionen i idrottens värld?

Förstå när aggressivitet har största risk att yttra sig

Aggressivitet verkar ha störst risk att yttra sig när en spelare är frustrerad. Frustration kan skapas när en spelare förlorar, upplever att något är orättvist, skäms, är i fysisk smärta eller när idrottaren spelar under sin förmåga. Att förlora stort, bli utspelad av en motståndare som färdighetsmässigt är lika bra eller spelar dåligt är tre faktorer som har visat sig ha väldigt stor betydelse på en idrottares frustration (Widmeyer, Dorsch, Bray & McGuire, 2002).

När blir du frustrerad? Vilken situation? Vilka tankar finns i ditt huvud?

Kontrollera aggressiva reaktioner

Tyvärr kan vi inte alltid kontrollera de situationer som utlöser aggressionen. Däremot kan tränare eller spelare lära känna sina idrottare och ta bort dem från den faktorn som skapar frustration, eller ännu bättre! Lära spelare/tränare tekniker att kontrollera sina känslor och reaktioner mot frustration. Exempelvis menar Silva (1982) att en ishockeyspelare som spenderar mer tid i utvisningsbåset kan lära sig stresshantering. Widmeyer (2002) menar att genom träning kan denna spelare medvetet ändra sina reaktioner mot frustration och istället kunna spela mer ishockey än att sitta i utvisningsbåset. Tränare kan då även under träning försöka skapa tillfällen där frustration kan skapas hos spelare, därigenom får spelarna chansen att träna dessa tekniker under press och på så vis blir det enklare när situationen väl uppstår på riktigt.

En övertro på vikten av att vinna är roten till mycket frustration. Att försöka vinna är givetvis inte fel men när en spelare blir aggressiv efter en förlust bör vinstens värde sättas i perspektiv. Självklart ska idrottaren kunna vara besviken och arg om de går dåligt men med aggression menas t.ex att vilja skada någon annan spelare (Kolla riktlinjer i följande inlägg: http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/12/10/10951547-vad-ar-aggression-inom-sport-hur-uppkommer-aggressionen/).

Går din aggressivitet att påverkas medvetet?

Går det att påverka om du innan har en plan för hur du ska bete dig?

Vad skulle denna plan kunna innehålla?

Lär ut acceptabelt beteende

När anledningen till aggressivitet är identifierad kan ett praktiskt arbete börja. Det är av vikt att diskutera med spelaren vad som är acceptabelt, inte acceptabelt och anledningen till det. Detta bör ske i en dialog där idrottaren får chans att vädra sina åsikter och perspektiv, därefter gemensamt mötas för att kunna vidare diskutera.

Om det är konflikt mellan spelare i laget bör dessa lära sig tekniker för att hantera deras konflikter på ett lugnt och strukturerat vis. De bör lära sig grunderna och vikten av att diskutera och inte låta diskussionen övergå i våld eller våldsamma dispyter. 

Rekommendationer för att kontrollera aggressivitet och våld inom idrotten (Riktlinjer tagna ur ”The International Society of Sport Psychology, 1997”)

-          Värdet i straff för överträdande av regler som är mot våld bör vara högre än en upplevda belöning i det våldsamma beteendet

-          Ledare måste ha en filosofi som värdera fair-play mellan idrottarna. Speciellt juniorledare.

-          I sportevenemang bör användande av alkohol förbjudas

-          Media måste sätta aggressiva händelser i perspektiv och isolera händelserna istället för att göra dem till ”höjdpunkter”.

-          Media bör driva kampanjer mot våld och fientlig aggressivitet. Dessa ska också inkludera tränare, spelare, åskådare och deltagare.

-          Tränare, ledare, idrottare, media, offentliga personer och lagen (polisen) ska delta i workshops där de lär sig grunderna inom aggressivitet (varför aggression uppstår, vad aggressiva handlingar kan leda till, hur aggressiva handlingar kan bli kontrollerade)

-          Ledare och tränare bör motivera och belöna sociala beteenden medan de bör straffa beteenden som kan leda till aggressivitet eller fientliga inställningar.

-          Idrottare bör gå på föreläsningar/workshops som är riktade mot att hjälpa dem reducera deras aggressiva intentioner. Att stärka straff, öka belöningar för specifika beteenden är bara en del i att hantera aggression, i slutänden har även spelarna ett ansvar i att bete sig på ett ansvarsfullt vis.

Genom kunskap kan vi påverka!

Med vänlig hälsning Tom och Anders

Källor:

Silva, J. M. (1982). Competitive sport environments: Performance enhancement through cognitive intervention. Behaviour modification, 6, 443-463.

The International Society of Sport Psychology (1997). Aggression and violence in sport: An ISSP position stand. ISSP Newsletter 1: 14-17.

Widmeyer, W. N. (2002). Reducing aggression in sport. I Silva, J.M & Stevens, D.E (Eds.), Psychological foundations of sport (s. 380-395). Boston: Allyn & Bacon.

Widmeyer, W,N., Dorsch, K, D., Bray, S, R., & McGuire, E. J., (2002). The nature prevalence, and consequences of aggression in sport. I Silva, J.M & Stevens, D.E (Eds.), Psychological foundations of sport (s. 328-351). Boston: Allyn & Bacon.

Hej alla kära läsare! Idag kommer ämnet aggression behandlas. Ämnet kommer behandlas utifrån ett teoretiskt perspektiv för att i nästa inlägg övergå till hur denna teori kan användas praktiskt.

Det är ingen ide att kallprata vi drar igång direkt!

Tecken på aggressivitet finns det gott om inom sportvärlden. Spelare som skallar varandra, boxare som inte går ut för att vinna utan att skada, publik kastar in saker på arenor och spelare som allmänt vill en annan spelare illa. Detta går så långt att det även kan drabba barnen där de följer sina förebilder och agerar som dem gör (Smith, 1988). Innan vi kan avgöra vad som är aggressivitet och inte ska vi ta en titt och förstå vad aggressivitet är för något.

Det finns en del definitioner på vad aggressivitet kan vara. Först skiljdes det på bra och dålig aggressivitet där bra aggressivitet motsvarar t.ex att vinna tillbaka en förlorad boll inom fotboll och dålig aggressivitet motsvarade en tackling som var ute för att förstöra för en annan spelare. I dagens forskning nämns aggressivitet istället som ett neutralt, som ett beteende vi vill förstå. Därför finns det istället ett par kriterier för att aggression ska kallas aggression (Gill, 2000).

Kriterier för aggression

-          Det är ett beteende

-          Det involverar att skada (antingen fysiskt eller verbalt)

-          Det är direkt riktat mot en levande organism

-          Det sker medvetet (med en intention)

Varför uppstår aggression?

Kulturen är olika inom idrotterna. Exempelvis inom ishockey finns det en hög tolerans för våld och våld blir även belönat och uppmuntrat. Albert Bandura (1973) menar att barn och ungdomar lär sig av sina idoler och tar efter deras beteenden. Ifall dessa idoler beter sig aggressivt finns det en risk att barnen och ungdomarna tar efter detta beteende för det är accepterat hos deras idol. Många föräldrar och tränare belönar dessa aggressiva beteenden eftersom de hjälper ungdomarna och barnen att lyckas (ex. inom ishockey). Förbjudna handlingar inom idrott t.ex våldsamma tacklingar följs sällan av ett straff vilket gör att idrottarna upplever att de lyckas bättre med hjälp av sådant beteende, därav ökar risken att de fortsätter med beteendet så länge de själva upplever lyckande som effekt (Sheldon & Aimar, 2001). Förstärkning och se sina idoler eller vuxna vara aggressiva ses som nyckeln för att människor lär sig aggressivt beteende.

Vidare verkar hanteringen av frustation spela en roll i om vi beter oss aggressivt eller inte. Dollard, Doob, Miller, Mowrer och Sears (1939) menar att frustration kan uppkomma när vägen till individens mål blockeras på något vis eller att individen misslyckas med situationen, rörelsen eller liknande. Frustration behöver inte leda till aggressivitet men de kan öka risken för aggressivt beteende då spänningar i kroppen, ilska, tankar och andra känslor ökar när en person är frustrerad (Baron & Richardson, 1994). Vidare verkar det som ilska, tankar och känslor resulterar i aggression ifall den sociala miljön signalerar att beteendet är lämpligt i just den specifika situationen. Det är alltså en kombination av frustration och det sociala som nämns i stycket ovan.  Exempelvis en spelare som försöker göra en touchdown men misslyckas och får ont i samma situation är mer benägen att bli aggressiv om tränaren har en uttalad filosofi där det är accepterat men om tränaren har sagt att spelaren kommer bli bänkad nästa match är risken mindre att tankarna blir ett beteende. Alltså är det en kombination av den sociala miljön och inre värderingar, tankar och känslor.

Är det okej att vara mer aggressiv inom idrotten än utanför idrotten?

Ett potentiellt problem finns då vissa aggressiva beteenden verkar vara mer accepterade inom idrotten än utanför idrotten. Exempelvis är slagsmål accepterat i vissa sporter (Ishockey) medan utanför idrotten anser folk att det borde vara totalt förbjudet att slåss, t.ex i ett skolband skulle det inte vara så accepterat att börja slåss. Oturligt nog kan detta yttra sig i form av att människor, speciellt barn, tycker att det är mer okej att vara aggressiv inom sin idrott än i det vanliga livet. Widmeyer, Dorsch, Bray och McGuire (2002) visar att aggression är en bidragande orsak till ökade skador inom idrotten, men också borde väl idrott visa framfötterna och lära vad som är oacceptabelt och acceptabelt även i samhället?

”Att vara aggressiv hjälper mig att prestera” och lagatmosfärens betydelse av aggressivt beteende

Vissa ledare och spelare argumenterar att vara aggressiv hjälper dem att prestera bättre. Exempelvis kan en mindre kompetent spelare få en mer kompetent spelare ur fokus och prestera sämre genom att vara aggressiv. Forskningen inom denna fråga är kluven där ena sidan (Wildmeyer, 1984) menar att det stärker prestationen och andra sidan (Gill, 2000) menar att det inte finns något samband.

Men är det av huvudkaraktär att veta om aggression stärker eller försämrar prestationen?
Vad värderar du som spelare och tränare? Värderar du din prestation högst? Värderar du andra spelare/människor inom din idrott?

Vidare finns en stark länk mellan atmosfären i laget och aggressivt beteende bland spelare (Stephens, 2001). Ledare och spelare har en väldigt stor roll i att utlösa aggressivt beteende hos andra. Stephens (2001) menar att de primära orsakerna till aggressivt beteende är individens syn på sina lagkamraters aggression, skulle de vara benägna att vara aggressiv i denna situation? I så fall verkar individens risk att bli aggressiv öka. Vilka normer råder inom laget? Stödjer tränaren aggressiva normer och tycker det är okej att vara aggressiv? Då ökar risken för ett aggressivt beteende.

Hoppas detta inlägg har varit lärorikt, har ni förslag på andra ämnen ni vill ska beröras eller åsikter rörande redan skrivna inlägg är det bara att maila på!

Genom kunskap kan vi påverka!

Med vänlig hälsning Tom och Anders

Källor

Bandura, A. (1973). Aggression: A social learning analysis. Englewood Cliffs, NJ: Prentice Hall.

Sheldon, J. P., & Aimar, C. M. (2001). The role aggression plays in successful and unsuccessful ice hockey behaviors. Research Quarterly for Exercise and Sport, 72, 304-309.

Baron, R. A., & Richardson, D. R. (1994). Human aggression. New York: Plenum Press.

Widmeyer, W. N., Dorsch, K.D., Bray, S. R., & McGuire, E. J. (2002). The nature prevalence, and consequences of aggression in sport. In J.M Silva & D. E. Stevens (Eds.), Psychological foundations of sport (s. 328-351). Boston: Allyn & Bacon.

Dollard, J., Doob, J., Miller, N., Mowrer, O. & Sears, R. (1939). Frustration and aggression. New Haven, CT: Yale University Press.

Gill, D. (2000). Psychology dynamics of sport and exercises. Champaign, IL: Human Kinetics.

Smith, M. D. (1988). Interpersonal sources of violence in hockey: The influence of parents, coaches, and teammates, In F.L Smoll, R. A. Magill, & M.J, Ash (Eds.), Children in sport (3^rd ed., pp. 301-313). Champaign, IL: Human Kinetics.

Stephens, D. E. (2001). Predictors of aggressive tendencies in girls’ basketball: An examination of beginning and advanced participants in a summer skills camp. Research quarterly for exercise and sport, 72, 257-266.

Widmeyer, W. N. (1984). Aggression-performance relationships in sport. In J.M Silva & R. S. Weinberg (Eds.), Psychological foundations of sport (s. 274-286). Champaign, IL: Human Kinetics.     

Under oktober har Anders varit ute och föreläst för ett antal ungdomslag tillhörande en basketförening i Östergötland. Ämnet för dessa föreläsningar var i hög grad samma som det skrevs om här i bloggen den fjärde augusti:

(http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/08/04/10810690-veckans-artikel-vilka-faktorer-belyser-elitidrottare-som-viktiga-for-att-uppna-peak-performance/)

Idag kommer vi återkoppla lite till tankar som väckts kring dessa och hur ni som läse kan använda er av detta. Det som kanske inte framgick i det tidigare inlägget var synen kring att du har ett tillstånd där du presterar som allra bäst. Exempelvis trivs vissa bättre i mer utmanande situationer än andra eller koncentrerar sig bättre i vissa situationer än andra. Dagens inlägg kommer att handla om hur ni själva kan arbeta med att hitta ert bästa tillstånd.

Vi utgår ifrån det som skrevs ovan, att det finns ett tillstånd (fysiologiskt, mentalt etc.) där du presterar som allra bäst. Exakt vad detta tillstånd innebär och innefattar, det skiljer sig naturligtvis mellan olika individer. En av de stora delarna av föreläsningarna som genomfördes var att idrottarna fick reflektera kring hur detta tillstånd ser ut hos dem själva. Alltså att varje person själv får tänka tillbaka till en bra prestation och vad de minns att de tänkte, kände och gjorde i denna situation.

Nedanstående frågor tycker vi att ni själva kan ställa er själva (helst nu!) och reflektera kring. Skriv ned svaren för bästa resultat.

-         Tänk tillbaka till en situation där du presterade mycket bra och försök att minnas den så tydligt som möjligt. Kan du identifiera några specifika tankar, känslor eller handlingar/beteenden som du gjorde innan/under/efter prestationen som bidrog till detta?

Måhända kan det verka simpelt, men likväl är det värt att testa, reflektion kring sig själv i syfte att öka ens självmedvetenhet upplever vi som väl investerad tid. Just det faktum att arbeta med att öka sin egen självmedvetenhet är en av nycklarna för att kunna arbeta med att uppnå sin peak performance (Harmison, 2011).

Ta ett par minuter och fundera på detta och tveka inte på att höra av er med resultat, tankar, funderingar och liknande. Efter att ha inlett arbetet med denna reflektion finns det en uppsjö av intressanta vidareutvecklingsmöjligheter att diskutera vidare…

Auf Wiederhören!

Referens:

Harmison, R. J. (2011). Peak performance in sport: Identifying ideal performance states and developing athletes' psychological skills. Sport, Exercise, and Performance Psychology, Vol 1, 3-18. http://dx.doi.org/10.1037/2157-3905.1.S.3

Exempel finns överallt på föräldrar som pushar sina barn hårt med målet att deras barn ska bli framgångsrika inom den specifika idrotten. Många barn får genom detta en negativ bild av idrott och idrottsupplevelsen blir långt ifrån optimal.

Den svåra sitsen föräldrar sitter i.

Det är inte helt enkelt att veta vad man som förälder ska göra för sitt barn. Ett exempel på detta är att innan barnet är 10 år upplevs föräldern som väldigt viktig ur barnets synvinkel men efter cirka 10 års ålder ändras barnets uppfattning och feedback från deras kompisar blir väldigt viktigt för dem (Horn & Weiss, 1991). Ett barn är dynamiskt och föränderligt vilket gör det svårt för en förälder att veta hur den ska bete sig. Som förälder finns även en skör skiljelinje i vad som är ok ur barnets perspektiv, barnet kan behöva pushar och disciplin när de t.ex ska upp på morgonen och är väldigt trötta. Men denna pushen verkar ha en gräns och om föräldern går över den gränsen påverkas barnet negativt genom att den upplever stor stress.

Vilka beteenden är ofta ej uppskattade av ett barn?

Fredricks och Eccles (2004) utförde en studie där resultatet visade att föräldrar spelar en stor roll för det sociala/stöttande hos barnens idrottsutövande, utgjorde rollmodell för barnen och den stora faktorn som påverkar barnens idrottsupplevelse.

Strean (1995) identifierade några faktorer som påverkar barnet negativt eller har en positiv inverkan på barnets idrottsutövande. Negativ påverkan symboliserades av föräldrar som coachar sina barn från sidlinjen och ger information som bryter mor vad den officiella tränaren har kommunicerat till barnet, uppmuntrar barnet till att slåss eller säga onda och nedlåtande fraser till motståndare.

Vuxnas ansvar när deras barn idrottar.

- Uppmuntra ditt barn att utöva idrott men pressa dem inte. Låt barnet välja idrott/er och låt dem välja om de vill fortsätta eller inte.

- Förstå vad ditt barns mål med idrottsutövandet är och vara ett stöd samt skapa en hjälpande atmosfär så barnet kan uppnå det den vill.

- Sätt gränser på ditt barns deltagande i idrott. Avgör om ditt barn är fysiskt och känslomässigt redo för att delta och försäkra dig om att villkoren för att idrotta är säkra

- Se till att tränaren är kvalificerad för att träna ditt barn och ge denne rätt idrottserfarenheter.

- Hjälp ditt barn att sätta realistiska prestationsmål

- Hjälp ditt barn att förstå vilka värderingar som idrott kan ge

- Hjälp ditt barn att upprätthålla hans/hennes ansvar gentemot laget och tränaren

- Disciplinera ditt barn när det behövs.

- När barnet tränar låt då tränaren träna och gå inte emellan och medla till ditt barn utan överlåt allt till tränaren.

- Ge tränaren information om eventuella allergier eller speciella hälsotillstånd som barnet har. Se till så barnet tar de nödvändiga medicinerna inför match och träning (Weinberg & Gould, 2007).

Riktlinjer för föräldrar som är uppskattade hos deras barn.

- Stanna i publiken under matcherna

- Berätta inte för tränaren hur denne ska träna laget

- Kommunicera inte negativa kommentarer till tränaren, andra föräldrar eller andra lag

- Försök inte att coacha ditt barn under tävlingen

- Drick inte alkohol under tävling/match, kom inte heller alkoholpåverkad till tävling eller match

- Heja på ditt barns lag

- Visa intresse, entusiasm och stöd för ditt barn

- Kontrollera dina känslor

- Hjälp till när tränare eller andra ledare frågar

- Tacka tränare, ledare och andra volontärer som hjälpte till att arrangera tävlingen/matchen (Weinberg & Gold, 2007)

Låt dina barns ambitioner och mål påverka ditt beteende, inte dina egna! Genom kunskap kan vi påverka!

Ha en fortsatt bra dag där ute allihopa! Har ni förslag på ämnen eller andra kommentarer så delge gärna dessa till oss! Hoppas slutet av sommaren blir underbar för er allihopa!

Med vänlig hälsning Tom och Anders

Källor:

Horn, T. S. & Weiss, M. R. (1991). A developmental analysis of children’s self-ability judgements in the physical domain. Pediatric Exercise Science, 3, 310-326.

Fredricks, J. A. & Eccles, J.S (2004). Parental influenceson youth involvement in sports. In M. R. Weiss (Ed.). Development sport and exercise psychology: A lifespan perspective (s. 145-164). Morgantown, WV: Fitness Information Technology.

Strean, W. B. (1995). Youth sport contexts: Coaches’ perceptions and implications for intervention. Journal of Applied Sport Psychology, 7, 23-37.

Weinberg, R. S. & Gould, D. (2007). Foundation of sport and exercise psychology. Human Kinetics

Veckans artikel, Nummer 2

Veckans artikel tar oss in i träningsvärlden, den plats som många önskar att de vore en mer frekvent besökare i. Planering inför fysisk aktivitet visas, enligt veckans artikel, vara en del i att skapa sig en rutin gällande träning.  

Långt ifrån alla, men likväl långt ifrån inga är de personer som har en uppfattning gällande att de skulle vilja vara mer fysiskt aktiva. Förbättrad: hälsa, välmående, utseende, ja det kan finnas många anledningar till att vilja      öka mängden fysisk aktivitet. Målen med träningen kan, likt anledningarna till den, vara många, men ett tänkbart mål skulle kunna vara att få träningen att bli en vana i vardagen. Just detta, att få träningen till att bli en rutinmässig vana beforskas i veckans artikel. Alltså, ni som kanske känner att ni vill bli mer fysiskt aktiva och vill ha ett (på ren svenska) skit-enkelt tips för att uppnå detta, listen carefully from now on… 

Fleig et al. (2013) har i två studier undersökt betydelsen av action planning på fysisk träning och hur starka vanor det skapar hos deltagarna i studierna. I den första studien deltog studenter på ett tyskt universitet och i den andra patienter som ingick i ett rehabiliteringsprogram av ett par olika anledningar. Resultatet undersöktes genom frågeformulär vid två respektive fyra olika tillfällen och visade ett visst stöd för den hypotes som lades fram i artikeln.

Hypotesen då, hur kan den ha tänkas formulerats? Jo, artikelförfattarna spekulerade att: individens vilja/intention att träna genom action planning via den faktiskt genomförda träningen resulterade i en ökning i tränings vana hos deltagarna. Kortfattat innebär detta alltså att de personer som planerar för/när/hur de ska genomföra sin träning i snitt kommer träna mer och därigenom stärka sin vana gällande fysisk aktivitet. Några exempel på denna planering kan vara när (vilken dag/tid) träningen ska göras, vilken typ och var den ska genomföras. Således fungerar denna planering som en brygga mellan intention att vilja träna mer och faktiskt träning vidare till skapandet av en vana. 

Som alla undersökningar har denna sina potentiella brister men vi här på bloggen har valt att lyfta fram den då den visar på ett enkelt (måhända hyfsat självklart) resultat, nämligen att du bör planera för din träning för att den ska bli av.   

Summan av kardemumman blir således att ni som vill börja träna, sätt er ned och hitta de tider ni vill träna på (skriv gärna in i kalendern/telefonen etc.), vilken aktivitet och vilken plats det ska ske på. Eftersom de som inte har detta som en rutin kommer slippa dessa funderingar senare och ett mer automatiserat (färre tankar) agerande kan komma att hjälpa er att få träningen att bli av. 

Hela artikeln finns citerad längre ner, hoppas att den kan vara utav intresse, vi fann den tilltalande i sin relativa enkelhet.  

Framöver hoppas vi på återseende och på återhörande // Anders och Tom. 

Källa:
(Fleig, L., Pomp, S., Parschau, L., Barz, M., Lange, D., Schwarzer, R., & Lippke, S., 2013. From intentions via planning and behaviour to  physical exercise habits. Psychology of sport and exercise, 14, s.632-639). 

Veckans artikel, Nummer: 1

Inom den vetenskapliga världen jobbas det hela tiden med att samla information inom intressanta fält. Hypoteser och teorier testas, empiri samlas in samt analyseras med målet att främja kunskapen inom det valda forskningsområdet. Ett av sätten som denna nya kunskap presenteras är genom forskningsartiklar i olika vetenskapliga tidningar världen kring.
      Vi har valt att fokusera mer på dessa artiklar framöver i bloggen med målet att gå igenom en artikel per vecka och presentera denna för er läsare. I presentationen av artikeln är tanken att kort gå igenom bakgrunden till studien, hur den genomfördes, vad resultatet blev och hur detta tolkades. Samt att naturligtvis gå igenom hur våra tankar går kring artikeln och dess innehåll. Förhoppningen är att detta ska bli en enkel väg att ta till sig forskning som sker inom olika områden och kunna fördjupa er i det ni finner mest intressant.

Dagens artikel

Inom idrotten talas det ofta om: ”att vara i zonen” eller att uppnå ”peak performance” samt det snarlika konceptet om flow. Generella likheter i alla dessa innefattar att vara fullt koncentrerad på prestationen, känna ett lugn i situationen, ha en tro på sin egen förmåga samt att prestera utan att det upplevs svårt. Berättelser om idrottare som uppvisat detta och presterat väl i svåra situationer är flera, ni där hemma kan säkert komma på flera exempel där idrottare presterat nästintill optimalt i mycket tuffa situationer.
     Dagens artikel handlar om en undersökning kring just denna optimala prestation. Enkelt sagt, undrar författarna till artikeln hur detta peak performance tillstånd uppfattas, vilka faktorer som bidrar till att idrottaren uppnår detta, vilka strategier som leder till att detta uppnås, vad som kan hindra att det uppstår samt slutligen hur du kan återfå detta tillstånd skulle det förloras.
     18 stycken elitidrottare (har tävlat på OS/VM-nivå) från Australien inom idrotterna simning, rodd och dykning samt sex av deras tränare intervjuades med frågor inom detta område. Resultatet från denna studie visade bland annat att:

• Upplevelsen av att vara i ”peak performance” innebar att ha ett automatiserat utförande av idrotten, ett varande i nuet och att vara fokuserad.

• För att nå ”peak performance” var det av ytterst stor vikt att vara förberedd, både fysiskt och mentalt. Vidare var den tidigare träningen tillsammans med tron på sig själv och sitt ”mindset” av stor betydelse.

• I syfte att uppnå denna höga nivå av prestation användes följande psykologiska strategier: tävlingsrutin, fokus på uppgiften, tanke kontroll samt hantering av ”anxiety” (oro/ångest/spänning).

• Hinder som kunde uppstå och förhindra detta högst önskvärda utfall/tillstånd var: distraktioner av tävlingsmiljön, hög ”anxiety” samt att övertänka.

• Slutligen, för att återgå till ett ”peak performance” tillstånd (något som försökspersonerna inte var ense huruvida det var möjligt inom en tävling) om det tappas: att åter fokusera till nuet, fokusera på utförandet och kunna släppa vad som tidigare hänt.

Sammanfattningsvis

Överlag verkar denna studie visa att för den idrottare som vill prestera på sin absoluta maxkapacitet (peak performance) så är utförandet av en automatiserad färdighet nyckeln. Vad detta innebär är att idrottaren klarar av att genomföra sin idrott på så sätt som hen har övat tidigare utan att exempelvis tankar eller känslor påverkar och förändrar detta. Som det tolkas av oss är en nyckel just att vara närvarande i nuet och på så vis låta sig själv prestera utan att andra saker kommer in och stör.
     I slutändan är träningen en nyckel för att bygga upp färdigheten inom sin idrott på så vis att hen klarar av att prestera den utan att tänka vid tävling. Det psykologiska arbetet i detta handlar om att hitta sätt att stärka denna prestation samt att eventuellt se till att öva in strategier för att hantera eventuella bekymmer, om de skulle de uppstå.

Detta var en första artikel genomgång i vår nystartade serie, den blev lite längre än vad tanken var, men då detta ämne är så fascinerade får det så bli! Som alltid, feedback, tankar, förfrågningar etc. är alltid välkommna J.

Auf Wiedersehen!

Källa:

Ruth Anderson, Stephanie J. Hanrahan & Clifford J. Mallett (2014) Investigating

the Optimal Psychological State for Peak Performance in Australian Elite Athletes, Journal of Applied Sport Psychology, 26:3, 318-333, DOI: 10.1080/10413200.2014.885915

PS: Några av de områden som idrottarna i den aktuella artikeln belyser som viktiga har undersökts i tidigare inlägg om ni är intresserade av att läsa:

Koncentration: http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2013/12/17/10416930-forbattra-din-koncentration/

http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/01/19/10491461-praktiska-tips-pa-hur-du-forbattrar-din-koncentration/

Självförtroende: http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/03/24/10619176-en-inblick-i-sjalvfortroendets-byggstenar-del-1/

http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/03/28/10625838-en-inblick-i-sjalvfortroendets-byggstenar-del-2/

http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/04/05/10638706-att-bygga-sjalvfortroende-ur-ett-praktiskt-perspektiv-del-1/ 

http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/04/15/10655372-att-bygga-sjalvfortroende-ur-ett-praktiskt-perspektiv-del-2/

Tankekontroll: http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2013/11/26/10369724-skapa-medvetenhet-kring-din-inre-kommunikation-och-hur-den-paverkar-dig/

Hej alla idrottspsykologiskt intresserade människor!

I förra inlägget (http://prestationspsykologi.bloggplatsen.se/2014/07/27/10801829-ledarskap-vad-gor-att-barn-stannar-kvar-respektive-hoppar-av-idrott-fysisk-aktivitet/) avverkades teorier för att förstå vissa faktorer som driver barn/juniorer till att vara fysiskt aktiva och vad som får dem till att välja att inte vara fysiskt aktiva i en idrott. I följande inlägg kommer förslag på strategier där teorierna har används på ett praktiskt plan för att främja motivation.

Strategier för att möta barnet/juniorens behov och öka motivationen.

Barn/juniorer har olika motiv för att vara fysiskt aktiva, utmaningen för en ledare är att hitta individens motivationskälla och sedan ge individen förutsättningar utifrån den primära motivationskällan. Detta kan kräva att ledaren individanpassar sitt bemötande beroende på vilken motivationskälla barnet/individen har. (Weinberg & Gould, 2007).

Strategier för barnens färdighetsutveckling.

-         Implementera effektiva instruktionsövningar (effektiva demonstrationer och kontinuerlig feedback).

-         Fostra ett positivt instruktionsklimat där även vad individen gör rätt lyfts fram.

-         Var kunnig i den tekniska och taktiska aspekten inom idrotten.

Strategier för att barnen ska ha roligt.

-         Forma realistiska förväntningar för att undvika negativ coaching resultat och frustration.

-         Ha övningar aktiva (försök att ha få övningar där många spelare står passiva över en längre tid).

-         Skoja och skratta runt fritt med barnen.

Strategier för att barnen ska skapa kontakter.

-         Skapa tid för barnen att forma vänskaper.

-         Planera in sociala events utanför idrotten (pizza kvällar o.s.v.)

-         Skapa lite ledig tid innan och under övningar.

Strategier för att barnen ska känna spänning.

-         Lägg inte för mycket tid på en övning, variera övningarna.

-         Lägg in en ändring av aktivitet t.ex vattenpolo för simmare eller doppboll för fotbollsspelare.

-         Fokusera på korta och bra övningar.

Strategier för att barnen ska bli fysiskt tränade.

-         Lär unga idrottare hur de styr sin egen träning.

-         Organisera och planera meningsfulla övningar som riktar sig till att förbättra fysiken.

Strategier för att barnen ska känna lyckande.

-         Låt barnen tävla.

-         Hjälp barnen att definiera att vinna inte enbart är att vinna mot en motståndare utan att bli bättre med utgångspunkten från sina egna mål och standards.

Hoppas ni fann detta inlägg men även hela ledarskaps delen lärorik och att ni kan ta med er lite av det i er ledarroll och vardag! Ha en fortsatt trevlig kväll!

”Barn med låg perception av deras idrottsliga färdigheter deltar inte i idrott, eller så hoppar de av, däremot barn med hög perception av sin kompetens deltar och fortsätter”

Med varma sensommarhälsningar Tom

Källa:

Weinberg, R., S. & Gould, D. (2006). Foundations of sport and exercise psychology. Human Kinetics.